Slasher Fest

En god Slasher sitter aldrig fel, och den senaste i raden jag sett kan ni läsa en något besviken recension av här nedan. Idag damp "House on Sorority Row" ned i brevlådan, en film producerad under 80-talet, det var årtiondet då slasherfilmen regerade. De flesta filmbolag vräkte ut snabbt producerade filmer som lika snabbt drog in sköna pengar, och eftersom de var så billiga att göra så tjänade bolagen stora pengar på dem.

"Har man sett en har man sett alla", resonerar vissa när man nämner slasherfilm. Men det är just det som är grejen, jag vill ha alla de rätta ingredienserna när jag ser dem, jag vill absolut inte att man går in och börjar lägga till alltför twistade slut eller gör om de korkade kåta undomarna till smarta rediga tråkmånsar som vare sig röker en joint, går vilse i skogen eller väljer att nakenbada fastän att flera av deras kamrater mystiskt försvunnit samtidigt som snacket går om att en sinnessjuk mördare kan kuta runt i skogen där de slagit upp sitt tält.

Ett mycket enkelt recept som tål att upprepas, som SKA, upprepas i varje film. Reglerna i en slasher är till för att följas och bryter man som filmskapare mot dem så tappar man snabbt fansens respekt.