Snake har åldrats med värdighet

Såg häromkvällen John Carpenter's "Flykten från New York". Jag kommer ihåg den som otroligt häftig och spännande. Första gången jag såg den måste ha varit någon gång i mitten av 80-talet så det var ett bra tag sedan, och senast jag såg den var fler år sedan än jag kan minnas. När jag nu såg om den efter att inte ha sett den på många år så slogs jag av hur pass väl den åldrats. Många filmer som man minns som riktiga toppfilmer visar sig efter några år ha åldrats väldigt illa. Det måste väl ändå tyda på kvalitét eller är det kanske mest nostalgi?
Kanske en kombination av de båda för en härlig nostalgitripp var det att återse Snake Plisken med sin lapp för höger öga väsa fram orden och bara vara sådär cool som han kan vara.